…en inte alltför lång framtid kommer jag göra en uppräkning av 10 naturfotografer som är förebilder för mig. I december 2009 skrev jag sist en lista och det skulle blivit en uppdatering förra året men så blev inte fallet. Vore kul om ni andra bloggare antog en utmaning och gjorde även ni en lista på era förebilder. Alltid finner man nya namn som är värda att kika på och vem vet, kanske hittar man en ny förebild och inspirationskälla 
… och påpassad. Det är så jag känner mig. Alla anklagande blickar och kommentarer av förståsigpåare som tror sig veta sanningen och botemedlet, hur jag skall agera och hur det är. Något jag undrar, som är den som får förmaningar och råd av dessa experter, är HUR de vet hur det är/var och hur jag ska förfara och vara när de aldrig varit i samma eller ens i en liknande situation? Hur kommer det sig att de har svaren? Finns det verkligen ett facit på hur sorgen skall hanteras och upplevas? Är det inte högst individuellt hur man tänker, känner och upplever en traumatisk händelse? Var det någon som var där när min man och jag hade våra samtal, under vår drygt 8 månaders vetskap om cancern, om kärleken till varandra, livet, döden, de turbulenta känslorna när dödsångesten hos min man var stark o s v? Var det någon av de som kommer med pekpinnar som var där med oss den sista tiden när min 43-åriga man såg ut som minst 80 år gammal, tärd och utplånad av cancern? Är det någon annan än jag som ska säga åt mig hur jag ska leva med min sorg, för det är just så det är. Jag lever MED sorgen och smärtan varje dag, varje timme, varje natt, i vaket eller sovande tillstånd, med en saknad och smärta, ilska över det orättvisa, men även med tacksamhet över den tid vi hade och glädje över att ha funnit kärleken igen. Jag väljer att fortsätta leva trots att jag varje dag tampas med mina känslor över historien, men jag slåss även med tankar om framtiden och rädslan att det skall hända igen. Att jag väljer livet, som min man ville, sticker i ögonen på en del, och många av dem är just de jag nämnt ovan… konnässörerna.
…av krafter jag inte kunde rå på och det resulterade i att mitt projekt 365 + 1 har fallerat efter drygt 5 månader . Nu tänker jag fokusera på att ta nya tag med projektet så småningom, med ett litet annat upplägg och en nystart från dag 1. Återkommer ang det. Tills vidare kommer bloggen rulla på som den gjort tidigare.
Hoppas ni haft en bra start på det nya året och att ni kommer uppfylla era nyårslöften.
Bilden ovan är från en resa jag gjorde över Atlanten med båt i november. Den får illustrera mitt nuvarande känslotillstånd över mitt avbrutna projekt.
…en riktigt God Jul och Gott Nytt År! För egen del så är julen även i år en smärtsam tid med många minnen och stor saknad, men jag har i år faktiskt något nytt att se fram emot och skapa nya fina minnen. Bilden tog jag för 2 år sedan då mitt liv var väldigt ovisst och mörkt, i och med min numer avlidne mans sjukdom, men nu kan ljuset i bilden få symbolisera att finns det en framtid för oss som är kvar och vi måste ta tillvara på den och leva i nuet, även om det är svårt ibland. Ta hand om Er, krama Era nära och kära och säg att Ni älskar dem! Projektet fortgår förresten…och bilder kommer när jag hunnit gå igenom dem varteftersom… Sköt om Er och en stor kram till Er alla från lilla mig!
…är nu avklarat efter mycket om och men. Resultatet blev S K I T men alla barn i början Har en hel del lära mig om ljussättning m m. Och så måste man ha ”rätt” utrustning för att lyckas, och det har inte jag på långa vägar, men det kanske kommer så småningom. Likaså måste det finnas en väldigt stor portion tålamod…vilket tröt lite idag då ingenting gick som jag ville, men när man väl lärt sig lite (läs ”mycket”) mer så kommer nog allt falla på plats om en tidsrymd på ca 10 år kanske, om jag har tur Har lagt ut en bild på den första bilden jag tog, av en serie på 33 bilder, och slutresultatet, som jag inte orkat göra något åt vad gäller färger m m eftersom det ändå är en S K I T -bild…men jag ville ändå visa vad som går att åstadkomma i en för mig okänd värld. Jag kommer återkomma med sådana här makrobilder när jag övat lite mer… Är det förresten någon som vet vart man kan införskaffa en släde och mikrometer så hör av er! Alla tips är välkomna
(Bild nr 51, 29 augusti 2011, Danderyd)
(Bild nr 50, 28 augusti 2011, längs Nynäsvägen, Haninge)
Under några månader i höstas så har tiden inte räckt till för projektet och därmed tröt inspirationen också. Ni har sett det förr på min blogg och jag kommer säkert älta det igen , men så har det varit. Denna dag blev det en snabb bild på egentligen ingenting när jag åkte bil som en tok mellan södra och norra sidan stan. Fast har man tillräckligt med fantasi så kanske det är något ändå där…frågan är vad?! Och som ni ser så har jag inte lärt mig klona bort störande saker i bilden men det kanske kommer en vacker dag att jag lär mig det, men då säger jag till
(Bild nr 49, 27 augusti 2011, Danderyd)
…vänner. Nu åter efter sommarens äventyr då de inte visat sig så ofta. Hinden har varit en trogen vän i flera år nu, och det är alltid lika roligt när hon har sina små i släptåg…fast nu är de inte så små längre.
