Nu efter drygt 2 år efter min första lista så kommer en uppdatering med 10 naturfotografer som inspirerar mig. En del av dessa har påverkat mitt tänk, seende och sätt att fotografera. Den föregående listan är fortfarande aktuell men jag har nu gjort en ny lista med nya namn som jag upptäckt under dessa två år.

På Vårgårda Naturfotofestival 2010 såg jag för första gången bilder av Jan Grahn och jag blev alldeles gripen av hans svartvita bildspel som han visade upp under sin föreläsning. Jan Grahn kallas av många nestorn inom naturfotografin. Med sina dryga 80 år är han fortfarande en aktiv fotograf, utställare och föreläsare. Hans bilder är av de slaget att de tar andan ur en och han är en föreläsare av hög rang. Jag blev så betagen av hans föreläsning att när jag hörde att han skulle ha en utställning, i Trollhättan, så tog jag en dagstur för att se den. Skall tilläggas att jag bor i Stockholm och åkte den dagen via Mullsjö för att se ytterligare en utställning av en annan fotograf, Pål Hermansen. En lång resa och dag blev det men en av de bästa upplevelser jag haft i mitt liv! Jan är en av grundarna till föreningen Naturfotograferna.

Makrobilder är något jag är svag för och Anna Ulmestrands fantastiska bilder såg jag på hennes föreläsning på Vårgårda Naturfotofestival 2011. Bilder som triggar igång fantasin. Jag köpte hennes böcker ”Leklust” och ”AU Photo” och det är att träda in i en ny värld när man betraktar hennes färgsprakande närbilder av naturens under. 

Jim Brandenburgs böcker ”Chased By The Light” och ”Looking For The Summer” rekommenderar jag. Jag älskar många av hans bilder då de har ett helt fantastiskt ljus. Några av hans vargbilder är mina favoriter. Jag är även väldigt svag för hans abstrakta bilder.

Pål Hermansens bilder bryter många gånger mot traditionell naturfotografi. Hans bilder är av det lite mörkare slaget i färgskalan och det tilltalar mig. Hans bok ”Dyrenes magi” är en annorlunda bok som är ger en blandning av bilder, fakta och lite poesi. En bild som etsat sig fast är den få den i isen frusna fågeln…en vemodig bild som samtidigt är oerhört vacker.

Såg en föreläsning med Serkan Gûnes på Forsa Folkhögskola och jag fastnade för många av hans bilder. Han har fotograferat en hel del i Stockholmstrakten och några bilder av dem han visade var tagna i Tyresta. Jag undrade hur jag kunnat missa så mycket vackert i Tyresta. Naturvårdsverket utsåg honom till Årets naturfotograf 2009. I hans bok ” Stockholm; skärgården, sjön och skogen”  visar han att naturens skönhet finns oftast närmre än vi tror.

Heikki Willamo…ja vad kan jag säga om denna man… Första gången jag kom i kontakt med hans bilder var genom boken ”The House in the Woods”. På Vårgårda Naturfotofestival 2011 föreläste Heikki och han gjorde ett stort intryck på mig både som människa och fotograf. Vilka magnifika bilder! Till våren 2012 skall han ge ut en ny bok, om jag minns rätt, och den ser jag verkligen fram emot.

Jan Magnus Reneflot hade jag inte hört talas om innan Vårgårda naturfotofestival 2011. En mycket bra fotograf och en alldeles fantastisk föreläsare med en förmåga att bjuda på sig själv. I sin visning av bilder hade han lagt in många humoristiska inslag. Hans abstrakta bilder är mycket tilltalande i mina ögon.

Återigen en fotograf som jag fått upp ögonen för på Vårgårda Naturfotofestival 2010…Orsolya Haarberg.  Hon och hennes man, Herlend, har fotograferat för boken ”Wild Wonders of Europé”.  Orsolyas abstrakta bilder är helt otroliga.

Jag säger bara: Mats Andersson! Jag kommer så väl ihåg en av mina första kommentarer i hans blogg och ny i bloggvärlden som jag var då så lämnade jag helst inga avtryck i form av kommentarer.  Men jag tog mod till mig och skrev…Bla bla bla svammel…fin bild…bla bla…Och jag hade verkligen missat att SE! Det var så uppenbart när jag väl sett vad han ville visa med bilden men det behövdes en väckarklocka i form av en annan kommentar där den personen gjorde klart vad denne sett i bilden. Vad dum jag kände mig!!!!  Inte hade jag tänkt på att bilder kan innehålla så mycket mer än det som rent faktiskt finns. Det gällde bara att öppna ögonen och släppa loss fantasin…

Mats bok ”Årstiderna” har jag njutit av många timmar och låtit fantasin vandra iväg. Jag är ett stort fan av Mats bilder. Gillar att han bryter sig ur de gängse reglerna och prövar nya tag. Det är inte ofta det finns ett romantiskt skimmer över hans bilder utan de håller sig till den mörkade delen av världen, den okända, lite dystra kanske, men även den sidan kan vara trollbindande och fascinerande. Många av hans bilder av djur ger i mina ögon uttryck för ensamhet och utsatthet, vår naturs sårbarhet, men han lyckas även få fram individens storhet och personlighet. Mats har även gett ut  andra böcker:  ”24 bilder säger samma som 1977 ord”, ”John Bauers skogar” samt ”Djur, 66 bilder”. Har ni inte kikat i dessa böcker än så gör det!

Till sist vill jag nämna Sander Broström. En ung fantastiskt fotograf som jag vill lyfta fram. Han är i grund och botten fågelfotograf men vidgar sina vyer och jag tror han i framtiden kommer att visa upp bilder som är unika inom naturfotografin. Träffade denne unge man på en kurs i somras i Mullsjö och han grep tag i mig direkt med sina bilder. Han blev precis invald i Photonatura och jag kan bara önska honom all lycka i framtiden och jag ser verkligen fram emot att få se mer av hans bilder!

Det finns så många bra fotografer inom naturfotografin, både amatörer och proffs, men jag måste säga att det är få fotografer som visar upp bilder som lägger sig kvar på näthinnan. I mina ögon är det först då som en fotograf är riktigt bra, då jag kan komma ihåg bilden och den aldrig raderas. Visst är många bilder en ren njutning, men de flesta bara passerar och jag kan inte plocka fram dem igen ur minnet. Ska försöka uppdatera listan igen om ett år och då skall jag förhoppningsvis hittat nya inspirationskällor.

…en inte alltför lång framtid kommer jag göra en uppräkning av 10 naturfotografer som är förebilder för mig. I december 2009 skrev jag sist en lista och det skulle blivit en uppdatering förra året men så blev inte fallet. Vore kul om ni andra bloggare antog en utmaning och gjorde även ni en lista på era förebilder. Alltid finner man nya namn som är värda att kika på och vem vet, kanske hittar man en ny förebild och inspirationskälla 

… och påpassad. Det är så jag känner mig. Alla anklagande blickar och kommentarer av förståsigpåare som tror sig veta sanningen och botemedlet, hur jag skall agera och hur det är. Något jag undrar, som är den som får förmaningar och råd av dessa experter, är HUR de vet hur det är/var och hur jag ska förfara och vara när de aldrig varit i samma eller ens i en liknande situation? Hur kommer det sig att de har svaren? Finns det verkligen ett facit på hur sorgen skall hanteras och upplevas? Är det inte högst individuellt hur man tänker, känner och upplever en traumatisk händelse? Var det någon som var där när min man och jag hade våra samtal, under vår drygt 8 månaders vetskap om cancern, om kärleken till varandra,  livet, döden, de turbulenta känslorna när dödsångesten hos min man var stark o s v? Var det någon av de som kommer med pekpinnar som var där med oss den sista tiden när min 43-åriga man såg ut som minst 80 år gammal, tärd och utplånad av cancern? Är det någon annan än jag som ska säga åt mig hur jag ska leva med min sorg, för det är just så det är. Jag lever MED sorgen och smärtan varje dag, varje timme, varje natt, i vaket eller sovande tillstånd, med en saknad och smärta, ilska över det orättvisa, men även med tacksamhet över den tid vi hade och glädje över att ha funnit kärleken igen. Jag väljer att fortsätta leva trots att jag varje dag tampas med mina känslor över historien, men jag slåss även med tankar om framtiden och rädslan att det skall hända igen. Att jag väljer livet, som min man ville, sticker i ögonen på en del, och många av dem är just de jag nämnt ovan… konnässörerna.

…av krafter jag inte kunde rå på och det resulterade i att mitt projekt 365 + 1 har fallerat efter drygt 5 månader . Nu tänker jag fokusera på att ta nya tag med projektet så småningom, med ett litet annat upplägg och en nystart från dag 1.  Återkommer ang det. Tills vidare kommer bloggen rulla på som den gjort tidigare.

Hoppas ni haft en bra start på det nya året och att ni kommer uppfylla era nyårslöften.

Bilden ovan är från en resa jag gjorde över Atlanten med båt i november. Den får illustrera mitt nuvarande känslotillstånd över mitt avbrutna projekt.

…en riktigt God Jul och Gott Nytt År! För egen del så är julen även i år en smärtsam tid med många minnen och stor saknad,  men jag har i år faktiskt något nytt att se fram emot och skapa nya fina minnen. Bilden tog jag för 2 år sedan då mitt liv var väldigt ovisst och mörkt, i och med min numer avlidne mans sjukdom, men nu kan ljuset i bilden få symbolisera att  finns det en framtid för oss som är kvar och vi måste ta tillvara på den och leva i nuet, även om det är svårt ibland.  Ta hand om Er, krama Era nära och kära och säg att Ni älskar dem! Projektet fortgår förresten…och bilder kommer när jag hunnit gå igenom dem varteftersom…  Sköt om Er och en stor kram till Er alla från lilla mig!

…är nu avklarat efter mycket om och men. Resultatet blev  S  K  I  T men alla barn i början Har en hel del lära mig om ljussättning m m. Och så måste man ha ”rätt” utrustning för att lyckas, och det har inte jag på långa vägar, men det kanske kommer så småningom. Likaså måste det finnas en väldigt stor portion tålamod…vilket tröt lite idag då ingenting gick som jag ville, men när man väl lärt sig lite (läs ”mycket”) mer så kommer nog allt falla på plats om en tidsrymd på ca 10 år kanske, om jag har tur Har lagt ut en bild på den första bilden jag tog, av en serie på 33 bilder, och slutresultatet, som jag inte orkat göra något åt vad gäller färger m m eftersom det ändå är en S K I T -bild…men jag ville ändå visa vad som går att åstadkomma i en för mig okänd värld. Jag kommer återkomma med sådana här makrobilder när jag övat lite mer… Är det förresten någon som vet vart man kan införskaffa en släde och mikrometer så hör av er! Alla tips är välkomna

(Bild nr 52, 30 augusti 2011, Oslo)

(Bild nr 51, 29 augusti 2011, Danderyd)

(Bild nr 50, 28 augusti 2011, längs Nynäsvägen, Haninge)

Under några månader i höstas så har tiden inte räckt till för projektet och därmed tröt inspirationen också. Ni har sett det förr på min blogg och jag kommer säkert älta det igen , men så har det varit. Denna dag blev det en snabb bild på egentligen ingenting när jag åkte bil som en tok mellan södra och norra sidan stan. Fast har man tillräckligt med fantasi så kanske det är något ändå där…frågan är vad?! Och som ni ser så har jag inte lärt mig klona bort störande saker i bilden men det kanske kommer en vacker dag att jag lär mig det, men då säger jag till

(Bild nr 49, 27 augusti 2011, Danderyd)