Vår hund dog…

….av huggormsbett. Vems fel, om det är någons fel, kan man säga att det var? Kan skulden läggas på någon? Huggormen, som bet, eller kanske hunden som genom sin instinkt, nyfikenhet och leklust gick  nosandes och busandes någon meter in i skogen, vid sidan om människans gångstig? Som jag ser det så var det en olycklig omständighet och slump att det hände. Det finns kanske de som säger att hade jag haft Spunk kopplad så hade det inte hänt…kanske hade det inträffat ändå, på gångstigen, där det ibland brukar ligga huggormar och värma sig och det är inte alltid man hinner uppmärksamma dem. Jag är av den inställningen att trots att jag är medveten om de faror som lurar då hunden är lös, så föredrar jag att den får sin tillfälliga frihet som ger hunden glädje och möjlighet att använda sina sinnen (självklart har jag kontroll på hunden genom träning och att den är inlärd att ej jaga vilt vilket för mig är ett måste för att hunden skall få vara lös i skog och mark). Jag hyser inte agg mot huggormar trots att en sådan orsakade vår Spunks död, och jag kräver inte att huggormar utrotas eller minskas i antal för att de är ett hot mot oss människor och våra djur. Tyvärr så finns det människor som skulle tänka tvärtom…

Den här händelsen med Spunk och huggormen får mig att tänka på den vargjakt som hade sin inledning förra helgen. Det finns människor som vill skapa en skog där det inte finns någon fara för vare sig människa eller hund. Utan våra stora rovdjur skulle vi ha en natur där hunden är ohotad och människan slipper vara rädd för att bli attackerad av en varg eller björn. Förmodligen vill dessa människor även utrota alla huggormar… Vad gäller jakten på vilt skulle människan och hunden inte löpa annan risk att komma till skada än vid ett missriktat vådaskott.  Ingen konkurrens med rovdjuren skulle finnas om viltet och alla jägare skulle vara lyckliga…

Denna vargjakt tycks ha delat Sverige i två läger där de flesta jägarna är i det ena och de vill helst inte ha några vargar alls, medan den andra gruppen vill ha kvar ett vargbestånd och gärna ett större sådant än som finns idag. Jag personligen tillhör den andra gruppen då jag anser att naturen är ett underbart ting med dess rika fauna och jag anser att de påstådda farorna med våra rovdjur är överdrivna. Jägare som släpper sin hund i jakt är medveten om risken och de gör ett aktivt val då de jagar på det sättet med löshundsjakt. Boskapsägarna har möjlighet att hålla undan rovdjuren genom flera metoder, som t ex  boskapsvaktande hundar och/eller stängsel som hindrar rovdjursangrepp. Vad gäller fädbodbesättningar kan t ex användandet av lamadjur minska risken för angrepp av rovdjur. I renbetesmarkerna finns det periodvis problem med rovdjuren, men mig veterligen så får renägarna ersättning för förlorade djur och vad gäller vargen i dessa områden så har de drivits bort och de problem med varg som uppstår är när det tar sig in djur österifrån på vandring söderut för att finna en partner. Tyvärr brukar de vargarna ej få chansen att ta sig förbi renmarkerna utan dödas.

Det finns flera organisationer som verkar för att bevara våra rovdjur samtidigt som de arbetar för att öka förståelsen hos rovdjursmotståndarna och vikten av att vi värnar om vårt rika naturliv.  En sådan organisation är Svenska Rovdjursföreningen. De arbetar bl a ideellt med att hjälpa boskapsägare att bygga rovdjurssäkra stängsel. Jag uppmanar er läsare att stödja denna förening antingen som passiv medlem eller att aktivt engagera dig i föreningen.

Det är många som tagit strid för vargens fortlevnad och mot det sätt som denna nämnda vargjakt bedrevs på. Jag uppmanar er som vill bevara vargen i detta land att ni skriver på Svenska Rovdjursföreningens upprop ”Nej till licensjakt på varg”. Många naturfotografer har reagerat med avsky på det sätt som jakten bedrevs på. Läsvärt är  Daniel Arvidssons öppna brev till miljöminister Carlgren och jag ber dig som läsare att länka till hans inlägg och sprida budskapet vidare. Den internationellt kände naturfotografen Terje Hellesø är påläst i vargfrågan och har skrivit ett antal inlägg angående den aktuella vargjakten och jag rekommenderar er att läsa dem i hans blogg.  

Sverige är ett stort land där plats finns för både människa och rovdjur!

Annonser

~ av Jur kand på januari 10, 2010.

9 svar to “Vår hund dog…”

  1. skön bild på skön hund!
    Grattis på födelsedagen, kram Ullis

    • Tack! Jo visst var hon härlig och skön vårt lilla yrväder :). Saknar henne så…. Tack för gratulationen på min 29:års dag 😉

  2. Grattis, grattis…avundsjukt kan man konstatera över den som endast fyller tjugonio…

  3. Fin hund! Beklagar sorgen. Var det månne hennes favoritleksak? Det skulle kännas hemskt om vår Miranda skulle gå bort, usch, hemska tanke. Blir det någon ny hund kanske? Ett tips är att ha cortison med när hunden traskar i skogen. Men det vet du kanske redan? Ingen garanti men det lär vara bra enligt vetten.

    Grattis! 🙂

    • Tack Åke! En av hennes favoritlekisar :). Hon hade precis roat sig med att ha haft ur vattnet ur vattenskålen när jag tog denna bild…lite halvskyldig min sådär….
      Jo, det var tragiskt…Cortison finns ALLTID med, men problemet denna gång var att hon sa inte till när hon blev biten. Hon blev biten på insidan benet och visade INGEN reaktion alls. Dagen efter var vi ute igen och hon fick bett nr 2 i tassen, men även då visade hon inget. Ingen svullnad, hälta, skrik, yl, ingen påverkan alls. Allt var som det skulle. Vi gick hem och hon gick och la sig i sängen och sov, som vanligt. Efter ca 1 timme reagerade jag på att hon inte kommit till mig, då jag satt i ett annat rum, så jag gick in till henne och hittade henne medvetslös i sängen. Ilfart till veterinären men de kunde inget göra…Där hittade vi betten av en slump…små, små var de och veterinären bedömde att hon blivit biten ca 1 dygn tidigare samt ett färskt bett på sidan trampdynan. Så kan det gå…
      Jodå, det blir ny hund bara gubben min har frisknat till från sin sjukdom. En gång hund alltid hund :).

  4. Ok då förstår jag. Hemsk historia. 😦 Ja det är ju inte alltid dom visar när dom har råkat ut för nåt. Såg en tax på ett viltspårsprov som blivit biten, han vägrade gå en meter och såg jätteynklig ut. Då är det betydligt lättare att ana att nåt är på tok. Hoppas din man tillfrisknar snart så ni kan köpa en ny vovve. Det lät lite konstigt det där. Ja du förstår vad jag menar. 🙂

    • Det var fruktansvärt att förlora henne…och hon var en tuff liten rackare som inte sa något när hon gjorde sig illa. Nästa hund ska jag ömka riktigt när den gör sig minsta illa för då lär den säga till :). Samt träna den på plastormar så att den håller sig undan orm om den upptäcker ormen i tid.
      Jo då, förstår vad du menar med gubben och hunden ;).
      Må gott!

  5. […] av de många uppmuntrande orden från bland annat Terje Hellesö, Thomas Eriksson, Per Lissel och Erika Ahlberg , Jörgen, Varja Hellesö, Maria Åkerblom och alla finfina kommentarer har jag nu valt att följa […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: