Tack min vän…

…för att jag fick lära känna dig! Du förgyllde mina dagar, när de var som mörkast, då du kom och höll mig sällskap. Din närvaro gjorde att det kändes lite lättare, att det kanske ändå finns en mening. Alltid när det var som tyngst så kom du…det var som om du kände på dig att du behövdes. Det märkliga är att du fick vandra vidare just på J:s födelsedag, den han aldrig fick uppleva i år. Är det en slump att du fick gå just denna dag, eller är det kanske så att du skulle föra en hälsning vidare till honom, från mig? Jag har inga svar, jag kan bara tro att det är just så. Jag älskar dig min vän! Vila i frid!

Annonser

~ av Jur kand på oktober 29, 2010.

22 svar to “Tack min vän…”

  1. Mycket tilltalande porträtt på räv! Text o bild i en fin symbios!! 🙂

  2. Du har skrivit mycket vackert till det vackra porträttet på din vän, jag vet hur mycket räven betydde för dig Erika! -Jag är ledsen! Men ett fint inlägg är detta…
    Morgan

  3. Tjusigt rävporträtt. Fin text till denna fina bild, texten ger bilden en annan dimension, onekligen ett spännande möte och ibland händer saker som kan få en att fundera. Som ställer logiken på kant och visst så finns det något mer dolda krafter och sånt som inte alltid har en förklaring. Men den mordärna människan har nog allt mer blivit blind för dessa saker i en värld som snurrar allt fortare….

    Mvh Christer K

    • Du ska ha stort tack för din fina och tänkvärda kommentar Christer! Märkliga och oförklarliga ting händer och tankarna far runt på vad som sker…kanske vi någon gång får svar.
      Ha det bra och välkommen åter!
      /Erika

  4. Vad tråkigt att den lilla räven inte finns mer. Men jag tror att det finns en mening med detta. Han tog med sig sina möten med dig för att berätta allt om dem för din J.
    Sköt om Dig!
    Kramar Maria

    • Jo, det är tragiskt det som skedde, men jag kan inte se något annat än att det fanns en mening med det också, även om jag svär över jägaren som tog rävens liv… Och visst pratar Rävström med J…om alla våra fina stunder vi hade, och vilken tröst han skänkte.
      Kram

  5. Vilken vemodig blick den har. Eller är det texten som får mig att tänka så? Vackert är det hur som helst.

  6. Åh Erica… vilken fantastisk bild! Den här känns som en given förstoring eller bild till framsida av bok. Jättefin verkligen.
    Och texten…ja, nu sitter jag här och gråter igen. Jag är ledsen att du miste din rävvän också, men det måste vara fint att tänka att det hade en mening.

    STOR KRAM!

    • Karin, du ska ha stort tack för din jättefina kommentar! Bara synd att jag får dig att gråta varje gång 😦
      Kramar

      • 🙂 Fast jag är en riktig lipsill! Jag har fått sluta titta på naturprogram för det slutar alltid med att jag sitter och gråter. Du kanske kan föreställa dig sorgen jag känner efter min alldeles egna och fina katt då. Det du går igenom kan jag inte ens föreställa dig, men skickar över en stor styrkekram!

  7. Vad vackert skrivet. Bilden är gudomlig. Händelsen är märklig. För visst är det någon form av hälsning. Ett tecken.
    – riktigt roligt att få träffa dig på Vårgårda!

    /Mats

    • Tack Mats, dina ord värmer!
      Det var mycket trevligt träffa dig och jag hoppas vi ses snart igen 🙂

      /Erika

  8. Starka rader… och jag är inne på samma tanke som dig, ”Är det en slump att du fick gå just denna dag, eller är det kanske så att du skulle föra en hälsning vidare till honom, från mig? Jag har inga svar, jag kan bara tro att det är just så”.

    Det är nog ingen slump att du fått uppleva dessa djurmöten. Jag tror att allt har en mening.

    Ovh du, vilken bild på din vän. Rörande och personlig!

    Och så var det trevligt att ses i Vårgårda.

    Kramar!

    • Stort tack! Ja du Malin, det är ingen slump. Det är jag helt övertygad om. Och mina djurmöten, de är speciella…det är dessa som i mångt och mycket gjort att jag orkar se en ny dag an efter J:s bortgång, och jag tror att speciellt räven fanns för mig i ett speciellt syfte.

      Det var mycket trevligt träffa dig och jag hoppas vi ses igen snart.

      Kram

  9. Vilken fin bild och stark text!! Rävströms blick alltså…vilken närvaro!

    Tack för att du tog hand om mig i Vårgårda!

    • Tack Daniel!
      Jag förmodar du kommit hem helskinnad nu 😉 Mycket trevligt träffa dig! Det måste vi göra om 😉 Fast jag undrar hur det gick med isbjörnen när jag åkte från er…hm…

  10. Vilket fint inlägg! Livet är allt bra märkligt, men detta var märkvärdigt 🙂
    /Rikard

  11. […] Ett mycket trevligt besök. Tyvärr lär Rävström nog gå samma öde till mötes som min kompis förra året Share this:FacebookLike this:GillaBli först att gilla denna […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: