Bild nr 22 och 23 (Projekt 365 + 1)

Drygt en vecka efter de fruktansvärda dåden i Oslo och Utöya. Det var en dämpad stämning i hela staden och blommor låg precis överallt. Vid varenda staty, fontän och utanför många byggnader låg det enstaka eller mängder av blommor, meddelanden, foton och gosedjur… Vid denna större blomstersamling, på bilden nedan, så var det en obeskrivlig tystnad och folk tog sig tid för eftertanke.

Omfattningen av skadorna på byggnaderna efter sprängningen var betydligt mer omfattande än vad jag uppfattat via media, men det materiella går ju alltid att ersätta. Det gör det inte med de människoliv som fick sluta sina dagar alldeles för tidigt. Många var precis i början av sina liv… Såren och skadorna går aldrig reparera för de människor som förlorat någon av de sina och för de som överlevde.  Visst, på ytan kommer de så småningom ge sken av att vara hela, men inuti kommer det alltid vara trasigt, och smärtan kommer aldrig försvinna helt.

(Bild nr 22, 31 juli 2011,  Oslo)

(Bild nr 23, 1 augusti 2011,  Oslo)

Annonser

~ av Jur kand på september 22, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: