Demonerna…

…gör sig påminda.

När glädjen är åter,

mardrömmarna borta,

de bra minnena tillbaka…

Då slår de till.

Hårt och skoningslöst.

Demonerna…

 

 

Kommande natt är det årsdagen sedan min älskade livskamrat vandrade vidare efter en kort tids sjukdom. Saknaden och smärtan kommer aldrig försvinna men jag har till viss del lärt mig leva med dem. Det bästa jag kan göra för att hedra J är att själv fortsätta leva och ta fasta på orden han yppade några veckor innan sin bortgång: ”Du är mitt liv Erika, men jag kommer bara vara ett kapitel i ditt. För dig kommer många fler…” Min älskade, du fick så rätt!

 

~ av Jur kand på juni 17, 2011.

12 svar to “Demonerna…”

  1. En varm kram Erika…
    Och han hade verkligen rätt.

    Dämoner, som Ingmar Bergman kallade dom, är jobbiga att ha. Men kanske nödvändiga.

  2. Toppenbild! Och visst ser jag demonen. Håll minnet vid liv, det ger dig styrka i vardagen.

  3. Mmm… uttrycksfull bild och text. Ta väl vara på dig!

  4. Han var väldigt klok din J. Och eftersom du har honom bevarad i ditt minne så har du också hans klokhet med dig vart än du går. Du är både klok och stark och låter kärleken leva vidare. Tänker på dig vännen! Kram

  5. Mycket starka ord och ett djupt intryck ! Känner med dig ! Vad mer kan jag säga … PS en riktigt bra bild. Ha de´ Thorsten

  6. Fantastisk bild Erika!!! Verkligen.
    – trots det inträffade så tycks det som du lyckas ta dig vidare bra.

  7. En bild som verkligen passar till din text, måste ha varit ett svårt år kan inte ens föreställa mig. Hoppas du mår gott trots allt.

    /Henrik

  8. Riktigt spännande bild detta tycker jag!
    Hoppas du mår bra!
    Trevlig midsommar!
    Morgan

  9. Et sterkt bilde. Og teksten rørt meg ganske sterkt. Det er du som må lage de nye kapittlene i ditt nye liv. Føler med deg og ønsker deg alt godt fremmover.

  10. Hej Erika!
    Din bild passar så bra till dina skrivna ord, och jag får tårar i ögonen när jag läser vad din man sa till dig. Du har haft ett tufft år och tagit dig igenom det, du är stark…

    Ja, jag kämpar på med mina 365 bilder 🙂 Det är motigt att gå ut vissa dagar, men envis som jag är så tänker jag fullfölja det här. Har jag kommit så här långt som jag gjort går det inte att sluta 🙂 Så snart ska jag gå ut för att ta min 183:e bild 🙂

    Ha det bra!
    Kramar Maria

  11. Hej Erika!
    Har läst igenom din blogg och tårarna har forsat ner för mina kinder, verkligen forsat. Är mitt uppe i en slitsam skilsmässa och det är jobbigt, fast ingen av oss har gått bort. Många känslor liknar dina. Men det jag inte visste var att jag kände det så starkt igen med min mors bortgång för över 6 år sedan, det tog tag i mig med kraft. Dina bilder är helt fantastiska, jag njöt av varje bild och funderade på vad dina bilder föreställer. De flesta av de 12 såg jag direkt, men några var lite diffusa. Massor med kramar till dig från mig // Christel (Chralex)

  12. Jag har ju redan sagt det, men denna är ju sinnessjukt bra!
    // Sander

Lämna ett svar till Mats Andersson Avbryt svar