Nu…

•maj 12, 2015 • Kommentera

Nu har jag börjat få ordning på min hemsida och kommer inte uppdatera denna blogg något mer framledes. Ni hittar min hemsida här: http://www.erikaahlberg.se och jag kommer även att börja en ny blogg där. Jag hoppas ni kommer följa mig där i framtiden. Sidan är fortfarande under uppbyggnad, men redan nu ligger ett litet galleri och en nyhetssida uppe.

Nu är jag med på Natursidan.se också. Kika in där så hittar ni en massa intressanta artiklar.

Jag vill tacka alla för att ni uppmuntrat mig fortsätta mitt fotograferande, alla fina kommentarer och att ni som är fotografer har inspirerat mig många gånger.

Vi ses och hörs!🙂

Vill ni ha kontakt med mig hör av er på mail:

erikaahlberg@erikaahlberg.se

En strimma ljus

•februari 4, 2015 • 4 kommentarer

 

Ny Ålesund

 

 

En strimma ljus

får själen att hoppas.

En strimma ljus

stärker hjärtats slag.

En strimma ljus

väcker kroppen.

En strimma ljus

är så lite.

En strimma ljus

ger så mycket…

 

 

 

Ett möte på Svalbard…

•september 13, 2014 • 8 kommentarer

Svalbard 7 2014

De här två filurerna mötte vi på Svalbard under vår resa med MS Origo. Mer om det mötet kommer snart…

Kasta loss…mot nya äventyr

•augusti 26, 2014 • 2 kommentarer

pyramidenjuni2013

Snart är det dags.

Det närmar sig.

Väntans tider är över.

Spänningen ökar.

Pulsen stiger.

Längtan total.

Vill så gärna.

Kasta loss.

Mot nya äventyr.

Ta mig med storm.

Fyll mig med glädje.

Jag ska ge ödmjukhet.

Visa dig respekt.

Välkommen du okända!

 

 

En härlig resa

•juli 29, 2014 • Kommentera

 

 

 

Näcken Silvberg gruva 2014

 

Angelica Klockar Silvbergs gruva 2014 2

Lina Evaldsson Silvberg gruva 2014

 

I Säterdalen hölls i helgen en fotoutställning ”En fotografisk resa i tid och rymd”. Det blev en resa som heter duga på många sätt. Fantastiska bilder, bra föreläsningar av Mats Andersson/N, Niklas Virsén samt  gamla och nya bekantskaper, fotoutflykt och många härliga skratt. Det är en snabbsummering av helgen. Vid den gamla dansbanan ställde Jan-Peter Lahall/N och Jens Christian ut sina otroligt fina bilder. Vi var många utställare som hade en fin blandning av bilder. Alltid kul att se variation!

På lördagskvällen begav vi oss till Silvberg gruva där det fanns modeller som poserade fint för oss fotografer. Det sprang fotografer precis överallt, en del proffs, andra glada amatörer som jag själv. Jag fotograferar inte människor i vanliga fall men det här var över förväntan!  Jag hade väldigt roligt och skulle gärna vilja göra om något liknande.  Kanske jag ska börja plåga mina grannar lite och vänja dem vid kameran.

Till min stora glädje hittade jag även näcken!

Bilderna ovan är från lördagskvällens fotoutflykt. Tack alla modeller och alla ni andra för en härlig helg som gav en resa i både tid och rymd🙂 Den här helgen har absolut gett mersmak! Väl mött nästa år!🙂

 

 

Preikestolen

•juni 30, 2014 • 1 kommentar

Preikestolenjuni2014

…Predikstolen, Preacher’s Pulpit,  Pulpit Rock…kärt barn har många namn. 604 m ö h ligger denna fjällplatå. En fantastisk plats där utsikten är magnifik ut över Lysefjorden. Den som åker dit utan att ha tagit reda på fakta kommer få sig en överraskning då det inte är bilväg ända fram. För att ta sig upp och ut till platån krävs det en hel del, men väl värt det när man når målet. Räkna med 1 ½ – 2 timmar, beroende på ditt egna hälsotillstånd, packning, vädret och antalet människor. Det går uppför rejält bitvis, och det är inga lätta passager där det är stentrappor med väldigt höga steg. Det som förvånade mig var delvis antalet människor som gick dit upp, men även vilka som faktiskt bestämt sig för att gå. De som utmärkte sig var dels de äldre som gick med stavar som balanshjälpmedel (de fick nog räkna med 3-4 timmar upp), de som såg ut att kunna få en hjärtinfarkt när som, samt de som hade barn med sig, allt från barn i bärsele till de något större i 5-års åldern som gick själva utan att knorra. Heja heja! Starkt gjort!

För min smak för att få den totala känslan av njutning och upplevelse så var det mängden människor som förtog det hela. Den sista biten att gå innan platån är smal och trång när det är människor som går åt båda hållen. En kort passage är det räcke, men i övrigt är det inget som man kan ta emot sig mot om man tappar balansen. Det märkliga var att jag som är höjdrädd reflekterade inte över allt detta då jag gick, förmodligen eftersom jag var för trött, men nu efteråt så kan jag tycka det är märkligt att det inte händer mer olyckor eftersom folk är rätt ovarsamma. Skulle de dock någon gång komma på idén att sätta räcken över hela området skulle det definitivt förta hela upplevelsen. Trots riskerna och mängden människor så var det just detta att det var en naturlig plats. Inga spår av människor med sånt som skyltar, räcken och föreskrifter. Fantastiskt att det är så och hoppas det får förbli så även i framtiden. Sunt förnuft kommer man långt med, även om man undrar om vissa som var där hade något överhuvudtaget, när de stod på kanten och balanserade.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en jobbig, men fantastisk upplevelse väl värt mödan. Ett plus, och säkert få förunnande av de som varit där, var att det var vindstilla och varmt. I normala fall sägs det vara blåsigt och att man inte gärna stannar längre än 10 minuter, men nu satt vi över en timme. Kan tänka mig att göra om detta!

Preikestolenjuni20142

Diffus

•juni 18, 2014 • 1 kommentar

isbladskärret2

 

Jag ser dig mindre och mindre.

Du kommer inte lika ofta till mig.

Ditt ansikte är dolt som av en dimma.

Likaså din kropp.

Konturer finns kvar,

detaljer suddas ut.

Ändå glömmer jag aldrig.

 

4 år idag sedan min älskade man gick vidare för att utforska nya vägar någon annanstans. Varje dag tänker jag fortfarande på honom. Saknaden är enorm. Livet fortsätter för oss som är kvar.  För varje år som gått blir bilden av honom svagare och svagare hur ogärna jag än vill. Då är jag tacksam över att kunna plocka fram fotografier och bli påmind om alla dragen som i mitt minne sakta suddas ut. En fras många gärna säger när något hänt är att tiden läker alla sår. Det gör den inte! Plockar jag fram händelseförloppet från sjukdomstiden så är smärtan fortfarande lika intensiv, och förlusten och tomheten lika stor, men jag lärt mig med tiden att hantera den. Det finns alltså sår som aldrig läker!

 

Ta hand om era kära. Vi kanske inte har en morgondag att säga att vi älskar de som står oss nära, så gör det nu! Jag är glad över att ha många fina vänner i min närhet och jag älskar er! Tack för att ni finns i mitt liv!

 

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.