…Predikstolen, Preacher’s Pulpit, Pulpit Rock…kärt barn har många namn. 604 m ö h ligger denna fjällplatå. En fantastisk plats där utsikten är magnifik ut över Lysefjorden. Den som åker dit utan att ha tagit reda på fakta kommer få sig en överraskning då det inte är bilväg ända fram. För att ta sig upp och ut till platån krävs det en hel del, men väl värt det när man når målet. Räkna med 1 ½ – 2 timmar, beroende på ditt egna hälsotillstånd, packning, vädret och antalet människor. Det går uppför rejält bitvis, och det är inga lätta passager där det är stentrappor med väldigt höga steg. Det som förvånade mig var delvis antalet människor som gick dit upp, men även vilka som faktiskt bestämt sig för att gå. De som utmärkte sig var dels de äldre som gick med stavar som balanshjälpmedel (de fick nog räkna med 3-4 timmar upp), de som såg ut att kunna få en hjärtinfarkt när som, samt de som hade barn med sig, allt från barn i bärsele till de något större i 5-års åldern som gick själva utan att knorra. Heja heja! Starkt gjort!
För min smak för att få den totala känslan av njutning och upplevelse så var det mängden människor som förtog det hela. Den sista biten att gå innan platån är smal och trång när det är människor som går åt båda hållen. En kort passage är det räcke, men i övrigt är det inget som man kan ta emot sig mot om man tappar balansen. Det märkliga var att jag som är höjdrädd reflekterade inte över allt detta då jag gick, förmodligen eftersom jag var för trött, men nu efteråt så kan jag tycka det är märkligt att det inte händer mer olyckor eftersom folk är rätt ovarsamma. Skulle de dock någon gång komma på idén att sätta räcken över hela området skulle det definitivt förta hela upplevelsen. Trots riskerna och mängden människor så var det just detta att det var en naturlig plats. Inga spår av människor med sånt som skyltar, räcken och föreskrifter. Fantastiskt att det är så och hoppas det får förbli så även i framtiden. Sunt förnuft kommer man långt med, även om man undrar om vissa som var där hade något överhuvudtaget, när de stod på kanten och balanserade.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en jobbig, men fantastisk upplevelse väl värt mödan. Ett plus, och säkert få förunnande av de som varit där, var att det var vindstilla och varmt. I normala fall sägs det vara blåsigt och att man inte gärna stannar längre än 10 minuter, men nu satt vi över en timme. Kan tänka mig att göra om detta!
Publicerat i Landskap, Natur, Norge
ERIKA AHLBERG´S Foto 